Spanish Realist/Impressionist Painter, 1863-1923  Related Paintings of Joaquin Sorolla :. | Avenue, Fifth Avenue, New York | Beach at Valencia, | Ayamonte | Courtyard | Beaching the Boat (Afternoon Sun) (nn02) |
Related Artists:
James Edward Buttersworth
American Painter, 1817-1894
Il Pordenone
(c. 1484 - 1539), was an Italian painter of the Venetian school, active during the Renaissance. Vasari, his main biographer, identifies him as Giovanni Antonio Licinio. He was commonly named il Pordenone from having been born in 1483 at Corticelli, a small village near Pordenone in Friuli. He ultimately dropped the name of Licinio, having quarrelled with his brothers, one of whom had wounded him in the hand; he then called himself Regillo, or De Regillo. Others say he once took up his maternal name of Cuticelli[1] His signature runs Antonius Portunaensis, or De Portunaonis. He was knighted as a cavaliere by Charles V. As a painter, Pordenone was a scholar of Pellegrino da San Daniele, but a leading influence of his style was Giorgione; the popular story that he was a fellow-pupil with Titian under Giovanni Bellini is false. It was claimed that Pordenone's first commission was given him by a grocer in his home town, to try his boast that he could paint a picture as the priest commenced High Mass, and complete it by the time Mass was over; he completed the picture in the required time.[2] The district about Pordenone had been somewhat fertile in capable painters; but Pordenone is the best known, a vigorous chiaroscurist and flesh painter. The 1911 Britannica states that "so far as mere flesh-painting is concerned he was barely inferior to Titian in breadth, pulpiness and tone". The two were rivals for a time, and Licinio would sometimes affect to wear arms while he was painting. He excelled in portraits; he was equally at home in fresco and in oil-color. He executed many works in Pordenone and elsewhere in Friuli, Cremona, and Venice; at one time he settled in Piacenza, where one of his most celebrated church pictures, St. Catherine disputing with the Doctors in Alexandria is located; the figure of St. Paul in connection with this picture is his own portrait.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.